Alltså. Nu har jag gallsten igen. Av den värsta sorten. 2alvedon 660mg + 2spasmofen + 2 skållande duschar har efter ca 3h hjälpt mig att bli smärtfri men också hög. Just nu skönt hög. För 30min. Jobbigt hög. Skitsamma.
Idag har min far och Tomas åkt till Göteborg tur&retur för att dumpa våran säng hos barnens farmor så vi har lite bättre bädd att övernatta i. Arma män att köra så mycket (Tomas tog tydligen hela rutten dit och hem i princip, men pappa har ju som bekant för vissa brutit ryggen i en bilolycka för 1-2år sedan).
Vi som blev kvar har hängt hos mormor med denne och min syster/barnens moster nere i byn. Jag fick 1 klänning och en kofta. Fabian en body och Ellen blev klippt och fick således rosa hår. Lunch fick vi allihop, avrundat med äppelpaj för de äldre och en chokladboll för den yngre av oss damer. Fabian blev utan.
Men han hade gärna velat ha.
Äntligen har mat-vägrandes släppt! Han åt en hel 6mån-burk till lunch idag! Gröten är favoriten. Ska försöka se om han ändrat inställning till välling så småningom. Vore hur bra som helst om vi kunde ge det morgon och kväll. Jag tror att han behöver ha ersättningen lite till, har ingen direkt koll på när man slutar helt med det där.
Som jag sagt förut så känns Ellens bebis-tid så avlägsen. Jag minns inte hur vi gjorde där, bara att det flöt på och att hon bara tog välling en kort period. Vid 1år åt hon ingen ersättning längre, så mycket vet jag iaf.
Jag är så tacksam över att det är såhär det ser ut hos oss! Ellen är verkligen toppen med Fabian och han är väldigt beskyddande gentemot henne och älskar att få vara nära henne! Hon myser med honom varje dag och han är "hennes kompis" och några gånger har jag kommit på henne med att säga så hjärtans fina saker till honom. Lilla mini-mamma <3
Innan Fabian dök upp på förlossningen hade jag förberett mig på krig. Avundsjuka och bråk och trots och hela baletten. Och sedan blev det som det blev och mitt hjärta gick sönder varje dag. Ellen led för att vi led, och tog inte emot Fabian från början - helt förståeligt! Hon var inte avundsjuk, mest ointresserad. Men från den dag vi kom hem har hon verkligen varit så otroligt fantastisk mot sin lillebror! Jag vet att jag tjatar, men jag är så imponerad över hur stark, älskvärd och omtänksam hon är idag 3,5år gammal! Hon är mer än vad vi kunnat drömma om och jag hoppas att hon är så lycklig som hon ger sken av att vara! Man vet ju inte med dem små, men att få vet avös hon har grubblar på i vissa stunder hade jag betalat dyrt för.
Älskade ungar.
Älskade älskade älskade ungar!
