Våran dam har lagt sig till med att ljuga. Rakt upp och ner ljuga.
Sen eftermiddag ska vi förbereda maten. Ellen får ett nej av pappa ang något. Hon lägger sig ner på golvet och tjurar och säger att Jag - JAG - har gjort henne illa i foten. Tomas böjer sig ner och säger att Ellen ska säga förlåt för att hon inte talar sanning. Varav Ellen säger till mig att säga förlåt till henne.
- wtf?!!?!
Jag tar över och leder in henne i hennes rum där hon får sitta på sin säg medan jag förklarar att man gör inte såhär. Hon vägrar säga förlåt. Jag går ut och stänger dörren, går in 5-10min senare och börjar om.
Jag förklarar hur ledsen jag blir när hon säger att jag gjort henne illa när det inte är så. Och så får man faktiskt inte göra. Om någon gör henne illa eller ledsen är det jätteviktigt att hon berättar det för mamma elle pappa, men hon får inte säga att någon gjort henne illa om det inte är så. Jag var så pedagogisk och förklarade vad ljuga innebar och hej och hå så jag är slut som artist ikväll.
Dotra tog sig till sans och sa att hon förstod och att nej, mamma hade ju faktiskt inte gjort illa henne. Förlåt mamma. En kram och en puss, och pussandet fortsatte hela kvällen till läggdax och inga sura miner alls.
Hon är bäst. Men det här beteendet är inte OK oavsett om det är "normalt" i den åldern eller inte. Hon vet att man inte får slåss osv, det har vi "jobbat" med sedan hon var cirkus 1 år. Därav vet jag att hon vet. Personal på förskolan skämtade med oss när hon gick på småbarns avd att hon var polisen i gruppen. Det tycker jag är bra! Hon vet rätt och fel! Vi har gjort något rätt för samtidigt kan hon leka och skratta och är en väldigt trygg unge överlag. Hon är superwoman!
Kommentera