Sjukförkyld Fabian
Och natten, var det överhuvudtaget en natt inatt? Jag och Tomas har sprungit om varann för att trösta och vagga Fabian i sin feber som dök upp under natten. Han är definitivt inte sitt vanliga hyperaktiva lyckliga Jag.
Han har sovit sovit sovit hela dagen med undantag för en timmes lek i gymmet kombinerat med mys mys mys. Väldigt mysig och gosig vilket i sig uppskattas, men det är han ju bara för att han inte mår bra. Så trist när det äntligen börjar se lite ljusare ut på himlen! Ellen blev både lämnad och hämtad på dagis av hjälten Morfar, så hon har fått leka av sig och sluppit vara instängd här hemma. Tomas hämtar henne därifrån på väg hem från jobbet.
Tur att vi är två! Om jag skulle vara ensam med båda barnen nätter och dagar som dessa skulle jag gå under! Och tacksamt att vi har back-up av mina päron och syrsan. Hjälp alltså. Ensamstående män och kvinnor är imponerande starka i sitt psyke, som jag är övertygad drivs av kärleken till barnen.
Men ändock att jag älskar mina barn - så har jag smakat på livets sötma att vara 2st att vagga, trösta, uppfostra och älska. Det är en ynnest att få dela det med Tomas. Jag vet inte om jag hade klarat mig levande ur att vara ensamstående med toddlers och bebbar. Så tufft med sömnen!
Eloge till er krigare därute!
Kommentera